Att få leva på mitt eget sätt är viktigt för mig. Jag vill inte tvingas till något alls, och i gengäld tvingar jag ingen annan till något. Det tycker jag är en ganska bra inställning, och jag önskar att samhället kunde dela den med mig. Som det ser ut är det långt från sanningen, tvärtemot snarare. Samhället kräver att man är del av det, det släpper inte taget.
Nu låter det som om jag inte vill leva mitt liv i samhället alls, utan dra till skogs och äta kottar och mossa. Så är det inte, inte alls. Jag vill ta del av samhället, men jag vill välja själv. Jag vill välja VILKA delar av samhället jag vill ta del av, inte att det är en paketlösning.
Vissa av er kanske tror att det handlar om en ovilja att betala skatt, en önskan om att bli försörjd utan egen insats. Inget kunde vara längre från sanningen, jag vill verkligen vara med och bidra till statens utgifter. Visst vill jag vara med och påverka på vad pengar läggs, men inte ens jag har tron på att kunna göra någon skillnad. Det gör liksom ingen skillnad vad man säger, tycker eller röstar – allt är samma och likadant. Men en sak vet jag, och det är att jag vill leva livet på mitt sätt.
Leva på annat 