För att det är så

Så är det, och så har det alltid varit. Kvistar och grenar är på ett vis, snåriga brännässlor på ett annat. Det är annars en av få saker ned sommaren som jag inte är helt förtjust i. Annars är sommaren underbar, och det är ärligt allt för lång tid kvar. Jag vet inte hur denna sommaren kommer arta sig, det kan bli allt annat än som tänkt. Jag hade nog hoppats att det skulle bli en sommar fylld av bubblor och annat, nu är det jävligt osannolikt. Men vad det än blir så är det dags att byta riktning igen. Det är för trist, det måste brytas. Så då bryter vi. Det blir inte ryggläge i soffan alls, tvärtom är det en möbel jag knappt använder. Märkligt men sant.

Så handlar man inte

Jag måste bara skriva en mycket kort sak kring vad man gör och inte gör. Inte fan smygfilmar man folk, det är ett jävla sätt och borde bemötas direkt snarare än i andraled. Fy fan vilken skitstövel man kan vara när man skall spela Allan. Så då är ju frågan än en gång om jag fortsatt kan stå över dessa plumpa övertramp. Vi får se vad jag kan bevisa, jag hoppas på det bästa.

Så i all välmening: jag hoppas du trillar på en skördetröska eller rullar ner i en myrstack och bryter ett lårben. Två t.om. Kanske är det ett tips för fler, ner i stacken och kramas.

Bara ett litet tips om lånevillkor

Eftersom jag uppenbart inte klarat av att leva som jag lär, så var jag tvungen att låna lite pengar till mitt uppehälle. Hade jag läst på lite bättre innan detta gjordes, då hade mina lånevillkor varit betydligt bättre än de är idag. Jag betalar närmare 7% i ränta, och på det tillkommer aviavgifter och annat trams som tillsammans gör at det är väldigt dyrt och pengarna jag lånade är ett minne blott.

Så om ni hamnar i en liknande situation, försök att läsa på lite om olika lån och hur ni lättast får bra lånevillkor. Man kan ofta vara lite smartare än jag var, och istället belåna något man redan äger. Man kan belåna sin bostad (om man äger en lägenhet eller hus alltså, hyresrätter går inte att belåna alls.), men även bilen om man har en sådan. Men vad som är bäst lån för just dig får du reda ut med banken. Så som jag borde gjort alltså. Nu blev det annorlunda, men jag klarar det säkert bra 🙂

Leva på kärlek

Många menar att det viktigaste i livet är kärlek. Men jag undrar om det är sant. Frågan är; kan man leva på kärlek? Jag menar att det inte räcker långt, och därför borde befinna sig längre upp i behovstrappan. Kärlek må vara viktigt, men det går inte att leva på det allena, man måste ju rimligen ha mat i sig också.

Om man nu inte vill leva på fiskbullar finns det ju annat billigt man kan köpa, men mat måste man ha. För att skaffa mat måste man på ett eller annat sätt skaffa pengar, och det rimligaste är ett arbete. Problemet är att bara ordet gör att jag ryser: A-R-B-E-T-E. Fy.

sleep

Nej, då väljer jag hellre att antingen panta burkar eller något annat. Frågan om vad jag skall leva på har jag haft länge, men först nu har jag skrivit ner det. Jag vill verkligen inte leva som alla andra, jag vill ha saker på mitt eget sätt. Om andra väljer att leva som jag, då är det naturligtvis okej. Det är inte att jag vill skilja mig mot mängden. Jag vill bestämma över mitt eget lv, bestämma över hur jag skall leva. Men vissa saker kommer man inte undan. Mat är en sådan sak, det kan man inte direkt skippa. Och så länge man inte blir självförsörjande är det svårt att klara utan arbete.

Leva på fiskbullar

Jag har fortsatt att fundera på det här med vad man skall leva på. Att leva ekonomiskt och billigt är en sak, och hur man skall tjäna sina pengar en annan. Jag vill som nämt leva på ”mitt sätt” och hur jag skall komma i mål med det är än så länge oklart. Jag har svårt att se vad jag skall leva på, och nu har jag fastnat vid det här med fiskbullar. Är det det billigaste man kan äta? Och mer viktigt: kan man leva på fiskbullar?

5350004111_fiskbu_hummer_990x739

Jag gillar fiskbullar. Det är inte det bästa jag vet, men jag gillar det tillräckligt för att äta det ofta om det går att leva på. Vad man skall äta till vet jag inte, ris är ju inte så nyttigt i mängd. Tydligen fyllt av arsenik och annat mysigt. Då får det nog bli hederlig potatis; billigt, nyttigt och gott.

Går man till stormarknader kan man hitta fiskbullar otroligt billigt. Det känns som om det går att leva riktigt billigt om man har fiskbullar som huvudsakliga föda. Ett ganska bra tips då.

Kan man leva på att panta burkar?

Idag såg jag en hyfsat städad kvinna rota omkring i papperskorgar när jag var ute på stan. Jag satt på bänk på Stureplan och såg ett par olika papperskorgar och hon hittade burkar i alla av dem. Ett par tre stycken drogs fram ur varje papperskorg, och vips hade hon tjänat 10 spänn i en handvändning. Det fick mig att fundera, går det att leva på att samla burkar?

20100922160_108654718

Säg att man tjänar 40.000:- i månaden och bestämmer sig för att sluta jobba och börja leva. Kan man då komma upp i en rimlig nivå, bara genom att samla och panta burkar? För att göra det enkelt räknar vi med 4 veckors arbete, med 40h i veckan. Det ger 250:-/h. Efter skatt är det vad, två tredjedelar? Det ger i runda slängar 166 kronor och 66 öre efter skatt. Är det rimligt att samla in, kan man komma ens i närheten?

Jag tror faktiskt att man kan det, men det kräver att flera saker är på rätt sätt:

  • Ett bra ställe att leta burkar på. Ett köpcentrum eller liknande.
  • Ingen konkurrens. Det finns inte utrymme för fler som letar burkar.
  • Närhet till andra papperskorgar, för att låta centrumet fyllas på igen.
  • Distans till sin självbild. Samla burkar kan ses som ett misslyckande.

Man måste alltså samla nästan 3 burkar i minuten för att detta skall gå ihop, tror jag verkligen på detta själv? Ja, jag gör det. Jag tror att det ofta är många burkar i samma papperskorg, och att man då kan få många på samma gång. Dessutom kan man ha turen att hitta en PET-flaska eller två, det är ju rena guldgruvan.

Ju längre jag skriver, desto mer långsökt känns det som. Man kan nog inte leva på samma vis som innan, och det var ju målet. Man får nog vara beredd på att leva enkelt, som jag skrev om för ett tag sedan. Så frågan lever vidare i allra högsta grad: vad skall man leva på?

Om att leva enkelt

Om man inte skall jobba, om man skall leva på annat sätt, då kan det vara bra att kunna kosten att leva enkelt. Det går att leva billigt om man lägger manken till, men det är inte alltid det lättaste. Men eftersom jag har bestämt mig för att leva som jag vill, och ta så lite hänsyn till samhällskonventioner som möjligt, så är jag beredd att göra vissa uppoffringar. Men man kan inte leva på vägdamm, man måste ju äta (bland annat) för att överleva. Så allt kan man inte bara skippa, men man kan klara sig billigare undan om det verkligen krävs.

Det som är lite ironiskt är att man tvingas utesluta grönsaker helt om man skall vara riktigt snål. Möjligen att man har råd med vitkål, morötter och något mer, men grönsaker är svindyrt. Så irländskt kött är melodin. Eftersom folk fortfarande är rädda för galna kosjukan är Irländskt kött riktigt billigt. Jag tror heller inte att jag har drabbats av biverkningar, så det är nog hyfsat säkert ändå.

Att köpa billig mat är ett väldigt enkelt sätt att spara tusenlappar varje månad, så det är vad vi gör de månader de är lite ont om inkomster. Andra månader frossar vi (nej) i ostron, champagne och chokladdoppade jordgubbar.

Att leva på mitt sätt

Att få leva på mitt eget sätt är viktigt för mig. Jag vill inte tvingas till något alls, och i gengäld tvingar jag ingen annan till något. Det tycker jag är en ganska bra inställning, och jag önskar att samhället kunde dela den med mig. Som det ser ut är det långt från sanningen, tvärtemot snarare. Samhället kräver att man är del av det, det släpper inte taget.

Nu låter det som om jag inte vill leva mitt liv i samhället alls, utan dra till skogs och äta kottar och mossa. Så är det inte, inte alls. Jag vill ta del av samhället, men jag vill välja själv. Jag vill välja VILKA delar av samhället jag vill ta del av, inte att det är en paketlösning.

man-vs-society

Vissa av er kanske tror att det handlar om en ovilja att betala skatt, en önskan om att bli försörjd utan egen insats. Inget kunde vara längre från sanningen, jag vill verkligen vara med och bidra till statens utgifter. Visst vill jag vara med och påverka på vad pengar läggs, men inte ens jag har tron på att kunna göra någon skillnad. Det gör liksom ingen skillnad vad man säger, tycker eller röstar – allt är samma och likadant. Men en sak vet jag, och det är att jag vill leva livet på mitt sätt.

Vad skall man leva på?

Aldrig 9-5

Jag har bestämt mig! För länge, länge sedan bestämde jag mig för att jag inte skulle bli som alla andra. Jag bestämde mig för att aldrig fastna i ekorrhjulet, aldrig bli fast i ett 9 till 5-jobb. Det beslutet tog jag när jag var väldigt ung, i början av tonåren, men det har hängt kvar genom alla år.

rs-221393-9to5_1980_tomlin_parton_fonda

Vad gör man då?

Om man inte jobbar på traditionellt vis är man utlämnad till sin uppfinningsrikedom på många vis. Ibland tvingas man helt enkelt ta ett jobb, bara för att övriga inkomster inte räcker till allting. Det är ett nederlag i viss mån eftersom målsättningen är att inte jobba alls. Men till skillnad mot de flesta är dessa jobb temporära, och bara till för att få in de extrapengar jag behöver för stunden.

kim-restaurangbitrade

Är jag uteliggare?

Nej, absolut inte. Jag står inte utanför samhället, men utanför arbetsmarknaden. Jag har bostad, familj och bil, men inget fast arbete. Hur går det ihop, är jag försörjd av andra? I viss mån är det naturligtvis en trygghet att ha en hustru som har en fast inkomst, men det är inte den vi förlitar oss på. Trots att jag aldrig haft en fast anställning, har jag alltid lyckats bidra med min del. Inte alla månader, men vissa månader är det jag som har den större inkomsten. Det jämnar alltså ut sig i längden.

img514x344_144999246

Är jag kriminell?

Inte nämnvärt. Det är inte via kriminalitet jag tjänar pengar, den kostar mig istället en del. De är nämligen så att jag har en tendens att köra för fort, och det är inte gratis. Jag har för många fortkörningsböter för att räkna, och jag har varit utan körkort ett flertal gånger. Än så länge har jag aldrig tvingats ta om det, vilket jag hoppas fortsätta med.

bild_6

Men vad lever jag på då?

Ja du, det är ju den stora frågan. Jag gör lite ditt & datt, och det är precis vad den här sidan kommer att handla om. Hur man lever på annat än jobb helt enkelt. Om du tillhör samma kategori som jag och avskyr tanken på 9 till 5 jobb, då kanske du kan ha glädje av det jag kommer att prata om. Eller så är det tvärtom, att just DIN kommentar hjälper mig, vem vet?